lördag 30 juni 2012

Juniläsningen 2012


 
Carl Johan Vallgren – Havsmannen

Havsmannen är en brutal men samtidigt vacker berättelse om syskonen Nella och Roberts kamp för överlevnad, likväl hemma som i skolan. Med undantag för det övernaturliga inslaget av symboliskt rättsskipande berättar Havsmannen en rak och okomplicerad historia om underkastelse och övermod i tonåringarnas pennalistiska värld. Gripen läser jag allt på en gång och kan inte annat än stämma in i kritikerkörens lovsång.


Nicole Krauss – Det stora huset

Den här boken kräver sin läsare och trött-efter-jobbet-som-jag-oftast-är var jag inte i stånd att leverera. De fyra delarna berättar fyra olika historier som över tid vävs samman till en gemensam syntes. Tråkigt bara att de fyra delarna utvecklades till fyra långa monologer som tog evigheter för mig att ta mig igenom. Krauss har ett sinnligt språk och ett intellektuellt djup som jag så gärna hade förkovrat mig i men Det stora huset är ingen bok man läser utmattad efter dagens alla göromål när allt man önskar är lätt förströelse och att slippa tänka själv. Synd, för jag tyckte verkligen om Kärlekens historia och Man utan minne. Kanske gör jag ett nytt försök i en mer utvilad fas.

tisdag 12 juni 2012

Zombies für alle.

Jag ska erkänna att jag till en början var mer än skeptisk till Ajvides böcker. Vampyrer i förorten, zombies i innerstan och troll och annat otyg om vartannat. Alltså, ärligt talat. Men i en bookswap på ön Tonga i Stilla havet fann jag ”Låt den rätte komma in” och i brist på annan läsning var jag beredd att ge Ajvide en chans. Sedan dess har jag läst samtliga publikationer och nu senast lyssnat på mp3boken ”Tjärven”. En historia som börjar som ett trevligt initiativtagande till ett midsommarfirande i skärgården mellan gamla gymnasiekompisar men som snart eskalerar i ett våldsamt zombieinferno.

Det som framförallt tilltalar mig hos Ajvide är hans realism och självklara känsla för karaktärer och populärkultur. Och.. svenskheten. De gamla klasskamraterna jämför sina iPhones samtidigt som de till tonerna av Modern Talking och Bruce Springsteen, ältar och gör upp med gamla minnen. Under berättelsens gång tas var och en av karaktärerna åt sidan och man ges en glimt av deras egen resa mellan student och medelålder, utan försköningar och avrundningar. Det är mänskliga berättelser om drömmar, rädslor, åstad- och tillkortakommanden. Berättelser vi alla bär på. Åter i rampljuset försöker var och en på sitt sätt att hävda sin roll som mest självförverkligad och när den jordiska diskussionen om iPhone-tillbehör övergår i en kamp för överlevnad, känns detta, i sann Ajvide-anda, fullkomligt naturligt. Resten är blodig zombiehistoria.   




Ajvide-intresset delar jag med min sambo. Läs här vad han tyckte om Tjärven.

måndag 11 juni 2012

Två meningar om majläsningen 2012


(Att det kan vara så svårt att både hinna läsa och skriva.)

Marie Hermansson – Himmelsdalen
Varning för sträckläsning, annat kommer att åsidosättas.

Hisham Matar – Analys av ett försvinnande
En halvengagerande pappauppgörelse som jag tog på måfå från bibliotekets nyhetshylla.

fredag 1 juni 2012

Nu är sagornas och lägereldarnas tid.


Att nyinspelningen av Bröderna Lejonhjärta skall regisseras av Thomas Alfredsson har väl knappast undgått någon men döm om min förvåning när jag släntrar in hos Kafka på jobbet och ser att manuset skall författas av John Ajvide Lindqvist. Först tror jag att jag har läst fel, gnuggar mig i ögonen och läser igen. Samma budskap. Följer för säkerhets skull länken till DN:s hemsida som bekräftar påståendet. Det är sant. Ajvide SKA manusförfatta Bröderna Lejonhjärta 2.0. Mina ögon blir stora som tefat. Det här kan bli precis hur bra som helst.