Ok, jag är ingen gastronomiskt konnässör vare sig bakom
spisen eller vid avsmakningsmenyn men ändock matfixerad till det yttersta.
(Fråga min sambo). Jag hade därför svårt att inte avvara fem kronor för Ät Mig på Drottningtorgets premiärloppis
i år.
Myriam är en känslig konstnärssjäl i medelåldern som efter
en mycket svajjig livsbana bestämmer sig för att öppna en restaurang, Chez Moi,
i centrala Paris. Hon saknar erfarenhet och formell kunskap men hennes passion
och smaksäkerhet får ändå verksamheten i rullning och tillsammans med nyvunnen
vänskap börjar marken så smått att stabilisera sig under Myriams
fötter.
Ät mig är inte en berättelse helt lätt att definiera. De sprudlande
beskrivningarna av menyns matkonstellationer och det snabba replikskiftet
mellan Myriam och servitören Ben för tankarna till en mysig feel good roman men
bakom den pastelliga köksfernissan a lá Leila bakar, vilar en ångestladdad
berättelse om en brusten mor-son relation. En berättelse vars lättsamma slut
inte känns trovärdig i relation till sin upprinnelse. I övrigt en helt klart godkänd läsupplevelse.