Efter att ha fallit från ett höghus i en stad i Östeuropa, bryter Sverker nacken . Han förflyttas tillbaka till Sverige och hustrun MaryMarie
vakar vid hans sjuksäng. Eller gör hon det? De ljusskygga omständigheterna kring
Sverkers olycka sätter MaryMaries värld i gungning och hon vet inte längre vad
hon skall tro. Eller vad hon skall göra. Flera år senare är hon fortfarande
inte säker på vad som verkligen hände. Drog hon avsiktligen ut kontakten till
respiratorn inne på sjuksalen eller lät hon sin man leva? Sanningen är lika
tudelad som hennes namn. Mary. Marie. MaryMarie.
I Den jag aldrig var
tar Axelsson återigen sig an det ämne som ligger henne varmast om hjärtat,
nämligen människohandel. Med journalistisk skarpsynthet och poetiskt
skärskådande balanserar hon en skildring av ett korrumperat patriarkat med en
ensam människas sökande efter sin egen roll i tillvaron. Språket är drivet utan
att tappa detaljrikedom och dialogerna är välformulerade. Kapitlen alternerar
två olika versioner av händelserna efter Sverkers olycka, ett lyckat knep för
att hålla tempot på bladvändandet uppe men dessvärre lovar upptakten mer än vad
slutet levererar. Bortsett från det är Den
jag aldrig var en läsresa jag gärna gör om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar