Vart tar man vägen när meningarna lämnat en när man
lämnat orden bakom sig förlorat fraseringar och mjuka vokaler och förmår
inte ens vissla eller nynna lyssna tystna när dagen tynar bort
mellan händer torra och trista utan smekfull fyllnad ett slags underbart är kort
var då ingenting
bara en transportsträcka av tid
tid som var den tid en samtid full av framtid ett hav av rus och nya böjelser
förförelser utan förpliktelser en okonventionell evighetsvinter klänger sig kvar som en förlängd förföljelse
i korthet
är jag fast i en förlorad förälskelse av svunna mönster och andra tidszoner medan nu är här är nu endast timtal av tidsbrist i okända antal
hinner jag aldrig - orkar inte heller
med några viktiga samtal
utan söker på remiss för ensamhet ett bot mot feghet i enlighet med alla dagboksförda avtal
mellan mig och mig själv
har jag lovat att lära mig säga nej när det räcker men framförallt att vilja våga gå vidare
och acceptera tidsfrist som en länk runt min handvrist och en slitsam verklighet i stillsam skiftning
mellan sekund
och evighet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar