Vad som framförallt blev påtagligt när jag såg filmatiseringen var
att Vägen faktiskt utspelar sig i modern tid. Scenen där fadern dricker ”Vitamin
Water” efter att de hittat en gömd bunker fylld med förnödenheter, konkretiserade min egen något tidsanonyma version. I övrigt var allt lika grått som jag hade
föreställt mig det och vad filmmusiken anbelangar hade inte en mer passande
elegi kunnat komponeras. (Påstår jag som om jag
kunde något om saken).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar