Sommarsälta (2008-06-11)

Det är sommarsakta svala brisar. Sälta, hud och hav bakom långa kast med blåa blickar. Juni seglade in med strandackord och jag och kapellmästaren badar nakna vaknar nära utan ord att skiljas åt. Bara ben på språng mellan bryggor och trappor blir en egen sång som studsar mot husets väggar och himlens gavlar. En akustik som rimmar med stigande temperaturer, en mosaik som rymmer årstidens allegorier. Jag anar fräknar och räknar alternativen / yrar av värme och hänger mig åt tiden / som gör mig äldre med välbehag / i ett andetag / förnyar jag mitt pass och transfererar pengar mellan länder, byter blad i romanen och romantiserar ohämmat över allt mina tankar tangerar och mina händer känner. Det är sommar och tillvaron pulserar. Det är sommar och jag är nyförlöst att fabulera.

Rörelse om resande, (uppvärmning i uppförsbacke) (2008-05-30)

Idéer föds när vi vaknar och dör när vi somnar. Ibland i omvänd ordning. Överröstar de dagens föreläsare, droppande vattenkranar, tröttsamma telefonförsäljare, överdrivna skratt på tåget hem och sömnlösa suckar, så är de värda ett andra utkast. Jag vill tidigt bestämma mig. Jag vill tidigt ila, gnola och gneta för att få processen i rullning. Sådan är den jag är. Börja boka för att kunna bocka av och ha ryggen fri sista veckan. Jag vill träffas över sötat kaffe med kardemumma och låta forna minnen forma nya fantasier i slingrande ångor från våra koppar. Glömma vardagen och min tillfälliga tillvaro av ad hoc lösningar. Förföras av reseromantiken, försvinna i förtid, ladda inför avfärd. Men alla är vi annorlunda varandras sätt att vara och låter vårt manér skifta med humör och väderlek. Jag vet men glömmer jämt och får gå hem med blicken i backen och besvikelsen i väskan tung över axeln. Jag vet hur lätt det är att längta efter någon som är mer lik en själv, någon som tar samma saker på allvar och fäster samma uppmärksamhet vid detaljerna runtomkring. Och jag vet hur lätt det är att önska att man var på egen hand trots allt. Allena finns det ingen eller inget att bli besviken på som man inte själv rår på eller för. Och det är lättare att bli ensam i sällskap man inte matchar. Sådant händer aldrig när man är själv.

Rörelse (2008-04-10)

Vågor av skuggor och ljusknippen blir till diffusa rörelser i ögonvrån och får fantasin att skena rakt genom snårbuskar och tistelbäddar. Molnen rör sig sällsamt över det norra halvklotets himlavalv och parken glittrar glatt i förmiddagssolens ljus. I Östersjöns farvatten lättar färjorna mellan Europas länder. Från Malmö är det närmre till Berlin än till en liten svensk småstad strax söder om Stockholm i Södermanland. Varje dag förflyttar sig 14 000 människor i någon riktning över Öresundsbron och varje vinter flyttar 450 miljoner svenska fåglar söderut. Ibland rör vi oss instinktivt för att hålla värmen. Ibland rör vi oss prövande, trevande med vaga aningar om möjliga löften. Ibland får man för sig att våga vilt, satsa allt, sluta ögonen och hoppa. Hoppas. Att våga är att förlora fotfästet en kort stund, att inte våga är att förlora sig själv, sa den danske filosofen. Mellan lövverken strömmar solljuset in och fräknarna blir tydliga i konturerna. Att våga chansa är också att vara i rörelse.