Nyårslöfte (2010-01-21)

Vant formar vintern sitt sista sammanhang
Och när klockorna slår i evangeliernas tid
Sluter sig dina händer runt mitt fokus
Och jag förseglar vår tid i ett evighetsperspektiv
Och lutar mig tryggt mot löftena om oss

Uppmärksamhet (2008-12-20)

Taktlöst kan de bryta tusen fall av tystnad men jag tänker inte tala om vad jag tänker för dem
vad vi utbytte timmarna innan och allt som vi har men som inte de
vet något om
kamouflerar jag mig i en konstruerad motsats och tuggar långsamt på en rest av en gammal rädsla
för ett synskadat ickevara
och ber vid hemgång värdinnan om ursäkt för mitt anspråkslösa sätt att undgå uppmärksamhet
i ett sammanhang jag inte längre bryr mig om.

Sommarsälta (2008-06-11)

Det är sommarsakta svala brisar. Sälta, hud och hav bakom långa kast med blåa blickar. Juni seglade in med strandackord och jag och kapellmästaren badar nakna vaknar nära utan ord att skiljas åt. Bara ben på språng mellan bryggor och trappor blir en egen sång som studsar mot husets väggar och himlens gavlar. En akustik som rimmar med stigande temperaturer, en mosaik som rymmer årstidens allegorier. Jag anar fräknar och räknar alternativen / yrar av värme och hänger mig åt tiden / som gör mig äldre med välbehag / i ett andetag / förnyar jag mitt pass och transfererar pengar mellan länder, byter blad i romanen och romantiserar ohämmat över allt mina tankar tangerar och mina händer känner. Det är sommar och tillvaron pulserar. Det är sommar och jag är nyförlöst att fabulera.

To be(long) (2007-10-26)

barely I remember what words were wasted while we talked and told
time never change but we do in defence to define ourselves as free
and
alone is strong on its own until we're astray and struggle
on our own
on our own
we're to few to be facile but likely to be lonely longing for someone
to trust

and belong

Gå vidare (2007-07-24)

Vart tar man vägen när meningarna lämnat en när man lämnat orden bakom sig förlorat fraseringar och mjuka vokaler och förmår inte ens vissla eller nynna lyssna tystna när dagen tynar bort

mellan händer torra och trista utan smekfull fyllnad ett slags underbart är kort

var då ingenting 

bara en transportsträcka av tid

tid som var den tid en samtid full av framtid ett hav av rus och nya böjelser

förförelser utan förpliktelser en okonventionell evighetsvinter klänger sig kvar som en förlängd förföljelse

      i korthet

är jag fast i en förlorad förälskelse av svunna mönster och andra tidszoner medan nu är här är nu endast timtal av tidsbrist i okända antal

hinner jag aldrig - orkar inte heller

med några viktiga samtal

utan söker på remiss för ensamhet ett bot mot feghet i enlighet med alla dagboksförda avtal

mellan mig och mig själv

har jag lovat att lära mig säga nej när det räcker men framförallt att vilja våga gå vidare   

och acceptera tidsfrist som en länk runt min handvrist och en slitsam verklighet i stillsam skiftning

mellan sekund

      och evighet

Something else about defence (2007-03-25)

between our bodies is too much weather
and a diluted trace of earthy scents and
                                liquorice at dusk
for the rain to end our days with a task of taste
to veil the road where fairies hide
                                when morning breaks

it takes him no longer but a broken minute
passing the scents of tomorrow's stories
searching his pockets patching his past with a
borrowed drunkenness from the ocean

                              salt meets my shore

and I encounter his weakness defenceless
to the effect of time and cause of change
where the soil is still warm when day comes
to closure
                             only resting in my hand
sensing near is coming closer for every lonesome
sailor lost at see of unknown water seeking
land in his reflection
                          
                           barefoot crossing border
                        with my heart as only weapon