Det är sommarsakta svala brisar. Sälta, hud och hav bakom långa kast med
blåa blickar. Juni seglade in med strandackord och jag och
kapellmästaren badar nakna vaknar nära utan ord att skiljas åt.
Bara ben på språng mellan bryggor och trappor blir en egen sång som
studsar mot husets väggar och himlens gavlar. En akustik som rimmar med
stigande temperaturer, en mosaik som rymmer årstidens allegorier. Jag
anar fräknar och räknar alternativen / yrar av värme och hänger mig åt
tiden / som gör mig äldre med välbehag / i ett andetag / förnyar jag
mitt pass och transfererar pengar mellan länder, byter blad i romanen
och romantiserar ohämmat över allt mina tankar tangerar och mina händer
känner. Det är sommar och tillvaron pulserar. Det är sommar och jag är
nyförlöst att fabulera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar