Vi befinner oss vid ett avgörande där väntan tar sig igenom hålen i
verkligheten och reformerar alla öppna frågor till slutna svar. Timmen
är slagen för längtans slutstrid och rastlöshetens torra rundgång ger
vika för drömmens väna omfång. Tyst fäster jag ett löfte mot din skuldra
och till ljudet av ett stilla snöfall, somnar du med himlen mot din
bröstkorg. I ett andetag inser jag syftet med februaris varsamma
rättframhet och med eftervärlden i rummet bredvid, bidar jag vår tid på
gammalt vis..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar