Tove Jansson – Sommarboken
En riktig pärla bestående av tjugotvå behagliga kapitel som doftar både hav och barrskog. En bok vari man känner en mossig bergknalle under barfotafötter och låter kattungens mjuka morrhår strykas mot sin kind. En bok som får en att önska att man var sisådär sju år igen och hade en farmor att kivas med. En bok där man begrundar de stora frågorna och de små tingen - som schlafrocken till exempel. Den av ”styv filt som hade blivit ännu stelare av saltvatten, jord och annat som följer med tidens gång”. En ultimat sommarbok helt enkelt.
Carlos Ruiz Zafon – Vindens skugga
Som trettonåring hade jag älskat den här boken. Att få sugas in en osannolik historia som tar sin början i ett hemligt bibliotek där huvudkaraktären Daniel ritar ett streck med pekfingret i dammet över en bortglömd bok. En bok som kommer att kasta honom in i ett svindlande äventyr om vänskap, kärlek och ond bråd död. Som nästan tjugofemåring blir jag dock inte lika övertygad. Våra hjältar är nästan lite för bra för att vara sanna och jargongen dem (och sina fiender) emellan, tenderar bli lite väl förnumstig. Överlag vilar det en moralpredikande, nästan pretentiös, stämning över berättelsen och berättandet. Men intrigen är medryckande och spänningen mellan ont och gott engagerar åtminstone mitt naivromantiska sinne. Helt klart läsvärd under ett solparasoll i Grekland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar