Vågor av skuggor och ljusknippen blir till diffusa
rörelser i ögonvrån och får fantasin att skena rakt genom snårbuskar och
tistelbäddar. Molnen rör sig sällsamt över det norra halvklotets
himlavalv och parken glittrar glatt i förmiddagssolens ljus. I
Östersjöns farvatten lättar färjorna mellan Europas länder. Från Malmö
är det närmre till Berlin än till en liten svensk småstad strax söder om
Stockholm i Södermanland. Varje dag förflyttar sig 14 000 människor i
någon riktning över Öresundsbron och varje vinter flyttar 450 miljoner
svenska fåglar söderut. Ibland rör vi oss instinktivt för att hålla
värmen. Ibland rör vi oss prövande, trevande med vaga aningar om möjliga
löften. Ibland får man för sig att våga vilt, satsa allt, sluta ögonen
och hoppa. Hoppas. Att våga är att förlora fotfästet en kort stund, att inte våga är att förlora sig själv, sa
den danske filosofen. Mellan lövverken strömmar solljuset in och
fräknarna blir tydliga i konturerna. Att våga chansa är också att vara i
rörelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar