Idéer föds när vi vaknar och dör när vi somnar. Ibland i omvänd ordning.
Överröstar de dagens föreläsare, droppande vattenkranar, tröttsamma
telefonförsäljare, överdrivna skratt på tåget hem och sömnlösa suckar,
så är de värda ett andra utkast. Jag vill tidigt bestämma mig. Jag vill
tidigt ila, gnola och gneta för att få processen i rullning. Sådan är
den jag är. Börja boka för att kunna bocka av och ha ryggen fri sista
veckan. Jag vill träffas över sötat kaffe med kardemumma och låta forna
minnen forma nya fantasier i slingrande ångor från våra koppar. Glömma
vardagen och min tillfälliga tillvaro av ad hoc lösningar. Förföras av
reseromantiken, försvinna i förtid, ladda inför avfärd. Men alla är vi
annorlunda varandras sätt att vara och låter vårt manér skifta med humör
och väderlek. Jag vet men glömmer jämt och får gå hem med blicken i
backen och besvikelsen i väskan tung över axeln. Jag vet hur lätt det är
att längta efter någon som är mer lik en själv, någon som tar samma
saker på allvar och fäster samma uppmärksamhet vid detaljerna
runtomkring. Och jag vet hur lätt det är att önska att man var på egen
hand trots allt. Allena finns det ingen eller inget att bli besviken på
som man inte själv rår på eller för. Och det är lättare att bli ensam i
sällskap man inte matchar. Sådant händer aldrig när man är själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar