Margaret Atwood – Kattöga
En retrospektiv historia om en mörk uppväxt, som med språkrikedom blottlägger mognadens bråddjup och ondskans väsen. Jag sträckläser den på en filt i skuggan i Rönneholmsparken.
J.M Coetzee – Pojkår
Med bristande intresse för fotbollen lägger jag fokus på Sydafrikas andra spelplaner. Pojkår är en liten bok om den stora rädslan att vara annorlunda..
J.M Coetzee – Ungdomsår
..som följs av tiden då man söker vara det.
Margaret Atwood – Rövarbruden
Med samma språkliga finess som i Kattöga, skildrar Rövarbruden människans förmåga och förhållande till ondska, förtal och lögner i relation till våra inre svagheter. Bitvis påminner Atwoods dramaturgi mycket om Majgull Axelssons vilket jag känner mig synnerligen tillfreds med att få upptäcka.
John Ajvide Lindqvist – Lilla stjärna
I lägenheten har det spekulerats med frenesi, främst kring vidden av den beryktade slutscenen av massakern på Allsång på Skansen, men även vilken nivå den språkliga kvalitén månne hålla. Så efter en otålig väntan slukar jag Ajvides nya roman med skräckblandad förtjusning, i vämjelse och förundran. Och låt mig säga så här; språket är verktyget som för berättelsen framåt, borrmaskinen är verktyget som avslutar den.
En retrospektiv historia om en mörk uppväxt, som med språkrikedom blottlägger mognadens bråddjup och ondskans väsen. Jag sträckläser den på en filt i skuggan i Rönneholmsparken.
J.M Coetzee – Pojkår
Med bristande intresse för fotbollen lägger jag fokus på Sydafrikas andra spelplaner. Pojkår är en liten bok om den stora rädslan att vara annorlunda..
J.M Coetzee – Ungdomsår
..som följs av tiden då man söker vara det.
Margaret Atwood – Rövarbruden
Med samma språkliga finess som i Kattöga, skildrar Rövarbruden människans förmåga och förhållande till ondska, förtal och lögner i relation till våra inre svagheter. Bitvis påminner Atwoods dramaturgi mycket om Majgull Axelssons vilket jag känner mig synnerligen tillfreds med att få upptäcka.
John Ajvide Lindqvist – Lilla stjärna
I lägenheten har det spekulerats med frenesi, främst kring vidden av den beryktade slutscenen av massakern på Allsång på Skansen, men även vilken nivå den språkliga kvalitén månne hålla. Så efter en otålig väntan slukar jag Ajvides nya roman med skräckblandad förtjusning, i vämjelse och förundran. Och låt mig säga så här; språket är verktyget som för berättelsen framåt, borrmaskinen är verktyget som avslutar den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar