Årstiderna ger vika för varandra och i motljus blir kastanjerna till
karaktärer jag placerar i svåra sammanhang där mina egna berättelser är
triviala och saknar spänst. För lek och tränings skull - man vill ju
kunna ge svar på tal. Men egentligen tror jag att jag har slutat bry mig
om mina språkliga deformiteter utan att riktigt veta om jag gett upp,
bytt sida eller bara fått perspektiv. Från träden singlar löven mot
marken som veliga beslut och jag fyller fickorna med mogen vinterfrukt
tills känslan är definitiv och jag njuter, ovillig att erkänna det, av hösten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar