Normalt sett brukar jag lägga ner läsningen av en bok som
inte intresserar mig efter ca etthundra sidor men med Majgull Axelssons senaste
roman gjorde jag ett undantag i hopp om att kanske svepas med efter ett senare kapitel.
Detta skedde dessvärre aldrig.
I moderspassion får vi följa fyra kvinnors livsberättelser
vilka till största del består av självbedrägeri, underkastelse och förnekelse.
Fyra livsberättelser som aldrig känns trovärdiga eller engagerar. Personerna
jag möter saknar alla sympatiska drag och känns mest som en sorglig skara
gnällspikar. Berättelsens kärna och dess problematisering påminner till viss del om Slumpvandring men skildringen saknar helt den nerv som återfinns i Axelssons övriga böcker. Nej, läsningen av Moderspassion hade jag klarat mig utan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar