Carl Johan Vallgren – Havsmannen
Havsmannen är en brutal men samtidigt vacker berättelse om
syskonen Nella och Roberts kamp för överlevnad, likväl hemma som i skolan. Med
undantag för det övernaturliga inslaget av symboliskt rättsskipande berättar
Havsmannen en rak och okomplicerad historia om underkastelse och övermod i
tonåringarnas pennalistiska värld. Gripen läser jag allt på en gång och kan inte
annat än stämma in i kritikerkörens lovsång.
Nicole Krauss – Det stora huset
Den här boken kräver sin läsare och
trött-efter-jobbet-som-jag-oftast-är var jag inte i stånd att leverera. De fyra
delarna berättar fyra olika historier som över tid vävs samman till en gemensam
syntes. Tråkigt bara att de fyra delarna utvecklades till fyra långa monologer
som tog evigheter för mig att ta mig igenom. Krauss har ett sinnligt språk och
ett intellektuellt djup som jag så gärna hade förkovrat mig i men Det stora
huset är ingen bok man läser utmattad efter dagens alla göromål när allt man önskar
är lätt förströelse och att slippa tänka själv. Synd, för jag tyckte verkligen
om Kärlekens historia och Man utan minne. Kanske gör jag ett nytt försök i en
mer utvilad fas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar